Hogsjön har alltid varit lite av en mytisk plats för mig. Jag har vetat att den finns, där bortom Bjursjön, och jag har hört att det ska vara fantastiskt vackert där. Ändå har det aldrig blivit av att jag gått dit. Sedan en tid tillbaka har jag verkligen längtat efter att få uppleva Hogsjön, och jag letade till och med efter bilder på Internet för att se hur det ser ut. Jag hittade inga.
Men så kom dagen som jag längtat efter. Ödet (och lite mild envishet) förde mig och min syster till Bjursjön, och sedan ännu längre. Jag hade trott att vägen mellan Bjursjön och Hogsjön skulle vara precis som Lelångebanan brukar vara, men oj, så fel jag hade!
Hela vägen var som ett magiskt drömland med sjungande rödhakar i varje träd, en ringlande snok i det torra gräset och en mystisk göl med blodrött vatten. Med andra ord, det bådade gott inför slutmålet.
Sedan låg den plötsligt där. Hogsjön. Vidsträckt och glittrande.
Visserligen dundrade lastbilar fram på länsväg 172 på andra sidan, och massiva el-ledningar korsade landskapet, men det spelade ingen större roll. Det var det här jag längtat efter att få se, och jag var glad. Ja, jag var upprymd.
Men det blev ännu bättre än jag någonsin förväntat mig. Det perfekta vårvädret gjorde så klart sitt till, men det gjorde också kanadagässen. Det var nämligen första gången jag såg - och hörde - sådana.
Det allra häftigaste var dock ormvråkarnas luftbalett, långt där uppe, mot den vårblå himlen. Så högt upp flög de att de inte längre syntes med blotta ögat, och bara knappt med kikaren. Den som minns mitt inlägg från Skalbankarna förra sommaren förstår att just ormvråk ger mig gåshud. Kanske är det för att jag än så länge bara är en nykläckt skådare, men det är en så häftig fågel att se! Jag skulle kunna titta på dem längre än de brukar behaga stanna i sikte.
Hogsjön kommer nog att fortsätta vara en mytisk plats för mig, men nu på grund av helt andra anledningar. Jag längtar efter att få se sjön höljd i sommargrönska, i höstfägring och ja, till och med under ett tjockt lager av snö och is.
