26 januari 2015

Jag påminns gång på gång om varför jag älskar snö




Varvsromantik som säljtaktik?

När jag såg banderollerna på stan med Butlers nya namn blev jag glad över att man tänkte hylla Varvet på detta sätt. Sedan började jag fundera. Varför har man valt att göra det, just nu?

Bohusläningen gav svar på den frågan:
Sedan pratade vi om vad det finns att vara stolt över i Uddevalla och det är varvet, det var alla överens om.

Varvet är något som gästerna ofta pratar om. De kan själva ha jobbat där, eller pappa och farfar - varvet finns i Uddevallaborna.
Är det bara jag som blir ledsen över att det 'enda' att vara stolt över är en verksamhet som lades ner nästan 30 år sedan, och som enbart överlevde ens in på 60-talet tack vare massivt stöd från staten? Och som sedan lämnade ärr som knappt hunnit läka. Varvstiden var Uddevallas guldålder; vår senaste sådana får man anta.

Sedan läste jag arkitektens uttalanden:
– Då kände vi att vi kunde göra något spännande lokalt genom att plocka upp industriromantiken kring varvet i Uddevalla.
– Det finns så mycket referenser kopplat till det. Hela hipsterkulturen är ju jätteinspirerad av 1950-talet med sotarmössor, varvsarbetare och busig hamnkrog.
 Industriromantik... Hipsterkultur...

Jag är ganska säker på att den mest varvsromantiska gubben man kan hitta i kommunen ändå inte sitter hemma i en stuga inredd med plåt och nakna glödlampor. Vet ni varför? Jo, för att det är skittrist inredning som dödar själen. Hipsters får ursäkta, men jag är hellre människoromantisk. Jag skulle hylla de valkiga händerna och de svettiga overallerna. Yrkesstoltheten och sammanhållningen. Och jag skulle göra det genom att ge människorna det mjukaste, det finaste, och det vackraste.

Så nej, jag tror inte att en industriromantisk hipsterinredning är en passande hyllning till våra gamla varvsarbetare. För let's face it, samma inredning går igen överallt för tillfället. Det är inte ett dugg speciellt för Uddevalla.

Det är ett välbeprövat marknadsföringsknep att få sitt eget varumärke kopplat till något som har anor, eftersom människor i allmänhet upplever det som något positivt att något funnits länge, och om det gamla var omtyckt så kommer känslorna att i viss mån överföras till det nya varumärket. Det är precis det Butlers försöker göra. Jag hoppas de kommer övertyga mig om att det inte alls är så. Jag hoppas de kommer visa att deras kärlek till Uddevalla och Varvet är större än deras kärlek till industriarmatur och plåt.

25 januari 2015

Är det en gympasal? En lagerlokal?


Just det! Under översvämningarna lyckades jag till slut ta en bild av Biostadens fasad mot Asplundsgatan.

Rätt chockerande, eller hur? Den vackra glasfasaden på framsidan är precis just bara det - en fasad. Resten av nybygget ser nämligen ut som en tillpiffad gympasal på en låg- och mellanstadieskola. Och frågan uppstår: var det här verkligen det enda alternativet? Det är faktiskt skämmigt att det här är nybyggt. Ett lyft för centrum?

18 januari 2015

Hungrig som en häst?


Jag höll egentligen på med något helt annat när jag plötsligt snubblade in på Cactuz facebooksida och såg den här bilden. Take away. Västkustens bästa utbud av sallader. Och så illustrerat med en stegrande häst.

Jag blir mindre sugen på en taken away sallad, och mer fundersam på hur det är tänkt att man ska tänka när man ser bilden.

Hmm...

11 januari 2015

Morgonen efter stormen



Vissa är mer luttrade än andra.

























Jag vet inte om det här hände under stormen, men...
... det gjorde det säkert.

09 januari 2015

Finns det marknad?

Jag baxnade när jag nyss läste i Bohusläningen att Kullgrens tvingas stänga på grund av en absurt hög höjning av hyran - från 16 000 till 38 000 i månaden.

"Marknadsmässig hyra" menar hyresvärden, men jag undrar om något kan vara marknadsmässigt om det inte finns en marknad för det. Nu vet jag så klart inte om det finns en marknad för just Kullgrens lokal, men med tanke på tomma lokaler så skulle i alla fall jag vara orolig för att det inte kommer dyka upp en hyresgäst på ett tag.

Givetvis blev jag också nyfiken på hur stora hyror är i andra städer, så jag började leta restauranger som finns till salu i Göteborg (annonserna meddelar ju också hur stor månadshyran är). För 38 000 i månaden skulle man till exempel kunna hyra en restauranglokal - betydligt större än Kullgrens - i Linnéstaden och till och med 'inom Vallgraven' och ändå ha pengar över.

Tycker 'marknaden' verkligen att det är lika, om inte mer, attraktivt att ligga vid Bäveån än mitt i smeten i Göteborg? Marknaden kanske är galen. Eller så är det hyresvärdarna som är det?