26 september 2013

Min båt sjönk


Nej, det är så klart inte min båt. Men jag har under sommaren drömt om att äga den, och göra olika roliga saker av den. Så det var lite av en chock att läsa att den plötsligt sjunkit, och ännu lite mer chockerande var det att med egna ögon se den sjunken.

Tydligen läcker den olja också, men den där oljelänsen verkar ha kommit på sniskan. Hoppas det inte gör något.


23 september 2013

Promenad ut mot Fröland



Kasenabbevägen.

Längs Kasenabbevägen såg jag de största ekollon jag någonsin sett.
Dessa var dock normalt små.

Det finns inget namn på den här gatan på kartan.






Första gången jag såg svarta streck på himlen.
Gång- och cykelvägen längs Frölandsvägen.

Korsningen Frölandsvägen - Brunegårdsvägen.

18 september 2013

Skakad, inte berörd


Centrum fick en ny skulptur lite mer än en vecka sedan. Granitblocket vid Bohusläns museum har ersatts av en smått medtagen man, till axlarna nedgrävd i marken (alternativt; till axlarna uppkommen ur marken).

Den nya skulpturen är gjord av Pecka Söderberg, och heter Resenär, vilse men inte helt väck. Enligt kommunens pressmeddelande har Söderberg sagt:
De tankar jag har med skulpturen handlar annars om människor på resa, detta att överraskas av nåt man inte tidigare sett. Upptäckandet – att se nåt nytt – kan vara jobbigt, men också väldigt berikande.
Och visst. När jag upptäckte skulpturen första gången tyckte jag det var lite jobbigt. Den är nämligen inget vidare snygg. Hantverket är det dock inget fel på, och jag ser tjusningen i målade skulpturer.

Att resenären - flygaren - är vilse förstår man nog direkt. Vad har en flygare under marken att göra? Jag associerar genast till en krasch. Andra kanske tänker att flygaren fugit upp, upp, upp i en underjordisk värld tills den slutligen brutit igenom taket, men av någon anledning övertygar den berättelsen inte mig.

Jag ställer mig också frågan, vad är det han tittar på? Kroppen är ju vänd mot museet, men blicken verkar dras mot Lidl. Lidls förträfflighet - en överraskande upptäckt?

Om jag hade fått bestämma hade jag vänt mannen in mot parken, typ mot de stora ankarna. Som den står nu uppfattar jag det som att konstverket endast riktas till museibesökarna som kommer från parkeringen. Kommer man till fots från city-hållet ser man ju bara hans rygg, och vilka signaler man skickar ut med sitt kroppsspråk får antas gälla mänskliga avbildningar också. Det känns ovälkomnande.

Hade den istället varit vänd så som jag föreslår, hade man sett honom från sidan, oavsett vilket håll man kommer ifrån. Dessutom hade den stackars mannen kunnat blicka ut över vattnet, vilket ju politiker och näringsidkare med alla medel vill få oss att göra.

Sedan funderar jag också på om det är "att se något nytt" att se en ålderstigen herre. Hur det än är med den saken, föredrar jag att se på våra lokala, levande herrar. De brukar nämligen se rätt snälla och trevliga ut, till skillnad från den minst sagt läskiga resenären vi har på besök i ett år framöver.


När någon inte gillar ett konstverk brukar upphovsmän och andra kännare säga att konsten redan uppfyllt sitt syfte; nämligen att skapa en reaktion (ju starkare desto bättre). Jag kan inte tänka mig annat än att Resenär... skapat reaktioner bland många som sett den, så jag får passa på att gratulera konstnären och kommunen till ett lyckat projekt.

14 september 2013

Tänk om vi är för fattiga?

Jag tror det är dags att vi inser att Uddevalla centrum inte är Stockholms city. Det handlar inte om att det saknas tillräckligt många människor/kunder här. Det handlar om att utbudet som finns är riktat till en målgrupp som inte är tillräckligt stor.

Butiken Kungsgatan 12 stänger, och ägaren säger i Bohusläningen att kunderna helt enkelt inte finns. Men, som det också sägs i artikeln, när det är utförsäljning och allt är halva priset, så strömmar kunderna till. Liknande fenomen inträffade när Sko och väsk-Nilsson började sin utförsäljning.

Kanske är det detta som Sundström menar. Folk som faktiskt har råd att köpa en t-shirt för 599 kr, orkar inte komma in till stan av olika anledningar (brist på parkeringsplatser verkar vara deras favorit). Och folk som inte har råd att punga ut 599 kr för en t-shirt får hitta sina kläder (och andra saker) någon annanstans.

Visst, det finns ett par relativt billiga butiker i centrum också, men så var det grejen med utbudet. Jag misstänker att alla - oavsett budget - vill känna att de kan göra ett aktivt val.

Men jag kan ju ha fel.

Kanske rullar vi alla i pengar, men vill bara shoppa långt bort hemifrån. (Ju längre bort, ju mer unika grejer som ingen annan på jobbet har!)

13 september 2013

Utrensning beställd


Det här blir resultatet av att använda beskrivningar som 'vårt gemensamma vardagsrum' om en stads centrum. Risken är att några tror de kan bestämma vilka som får finnas där.

Stadsgator är offentlig plats, och därmed har alla rätt att uppehålla sig där. Men Patrik tycker sig ha rätt att inskränka den rättigheten för några av oss.

Henrik Sundström är tydligen medveten om 'problemet' - det vill säga; att det finns folk på stan. För folk är ju som folk är mest; några är fyllon och narkomaner, andra kanske är ordförande i kommunstyrelsen. Varför skulle vi göra skillnad på folk och folk? Alla är ju lika mycket värda och har samma rättigheter. Eller?

För det ska vi ha klart för oss: Patrik twittrade inte efter att ha blivit trakasserad av ett gäng fyllon och narkomaner. Det räckte att han såg dem. Från bussen.

Kanske är hans ögon annorlunda än mina. Jag kan inte säkert veta vem som är ett fyllo, vem som är en narkoman, och vem som bara är nedbruten av livet och inte fått hjälp att tvätta sig på ett tag. Och hur är man skum, förresten?

Jag bor i centrum, och jag vet vad för sorts folk som brukar uppehålla sig här i krokarna. Jag vet också att det går alldeles utmärkt att dela stan med dem. Vad gör det mig om nån sitter med en öl i handen, mitt på blanka dagen, utanför uteserveringarnas trygga ramar? Det har inget med mig att göra. Precis som öl-drickaren inte verkar störas nämnvärt av att jag lever mitt liv bara ett par meter bort. Det borde vara just det här som är själva grundbulten (eller golvbrädorna, om ni så vill) i ett gemensamt vardagsrum - alla familjemedlemmar i samma rum, men sysselsatta med olika projekt.

Men tyvärr har det 'vanliga folket' fått för sig att det i ett riktigt vardagsrum inte finns plats för den där skallige farbrorn som riskerar kissa på sig i finsoffan, och inte heller finns det plats för den arbetslösa kusinen som måste leva på socialbidrag. Sådana misslyckade människor bör isoleras, för alla andras bästa.

För det är ju precis det Patrik helst vill göra; isolera fyllona, narkomanerna och det skumma folket i ett hus mitt i skogen. Att de redan är isolerade från största delen av samhället räcker tydligen inte.

Problemet - i det här fallet - är till syvende och sist inte fyllona. Problemet är att medborgare görs till problem som borde döljas, istället för att lösas.