27 juni 2012

Kärleksbron!


Igår, när jag tog en promenad genom Hasselbacken, fick jag syn på något som gjorde mig varm om hjärtat. Det är kanske lite svårt att se, men fast i två av pinnarna i brons räcke sitter det två hänglås. Men det är inte vilka hänglås som helst, utan kärlekshänglås.


Att låsa fast hänglås på detta sätt är något älskande par (och andra vänner) runt om i världen gör, som en symbol för att deras kärlek (eller vänskap) ska hålla för evigt. Nyckeln till hänglåset slänger man givetvis bort efteråt, och vissa påstår att om man vill göra slut i framtiden, så måste man helt enkelt hittat nyckeln igen och låsa upp hänglåset.

Jag tycker det är en underbar idé att ha det här i Hasselbacken. Och eftersom bron inte har ett namn (!?) så tycker jag att den borde döpas till Kärleksbron (eller något liknande klichéartat fint).

22 juni 2012

Lägg din röst på det bästa förslaget

Då är det dags för uddevallaborna att rösta om var de vill att det nya badhuset ska ligga.

Jag tror verkligen att alla tre förslagen kommer att få ungefär lika många röster (även om Riverside-förslaget leder än så länge), och det kommer att fortsätta vara lika svårt för politikerna att fatta ett beslut.

Ljudet av motorsåg gör mig ängslig

Änglar finns mitt bland oss

17 juni 2012

Norra kyrkogården


Det finns så mycket vackert på kyrkogårdar, även för dem som inte känner något särskilt för kors och annan kristen symbolik. Stenar och grönska är alltid en vinnande kombination. Släng in blommor och idén om välsignad mark, så blir det bara ännu bättre.


Ärligt talat skulle jag nog inte klara av med vilje ställa mig på en grav, så blotta tanken på att råka sätta foten fel kan få mig svettig. Oftast är det ingen risk för att man ska råka ställa sig på en grav, för de brukar vara väl inringade, avgränsade och markerade, men ibland börjar jag tänka på hur det skulle kännas om jag plötsligt snubblade och ramlade raklång ner över en...

Det är inte det att jag är rädd för att zombiehänder ska bryta upp genom jorden och gripa tag i mig (fast, det är klart, lite får man passa sig), utan snarare för att det är en hisnande tanke att det ligger ex-personer under fötterna. Ungefär samma känsla kanske man får när man står på ett glasgolv och det är långt ner till marken. Man inser hur oerhört liten skillnaden mellan här och där egentligen är.


Jag visste att det finns en fontän/brunn på Norra kyrkogården, men av någon anledning hade jag glömt bort den. Lägg till porlande vatten i formeln där uppe, så har vi hittat något oslagbart.