30 april 2012

En bit av himlen


Jag älskar scillor.

Inte nog med att de skapar mäktiga mattor där de breder ut sig, de har också en doft som inte påminner om något annat jag känner till. Just den där speciella doften är nog det enda vårtecknet jag behöver.


Ingen annan blomma kan, enbart med sin doft, få mig att stanna mitt i ett steg. Jag kan inte förklara kraften dessa små klockor har över mig, men de är en av sakerna som gör att jag älskar Uddevalla. Det kanske låter knasigt, men jag kan liksom inte hjälpa det. Om jag skulle göra en lista av "höjdpunkter i Uddevalla", så skulle scillornas blomning vara en av dem.


Kanske beror en del av min förtjusning på det faktum att de inte doftar lika starkt när det är mulet. Med vårsolen brukar det komma fram en hel del andra känslor, och att sedan snubbla förbi en blå plätt som denna (intill Bartilsgatan) ger genast extra guldkant på tillvaron. Det är löken på laxen, grädden på moset, och tårtan på tårtan (som enligt mig knappast kan vara något dåligt!). Sannerligen, vid dessa soliga bäddar ligger en bit av himlen.

28 april 2012

S:t Mikaelskapellet


Till minne av alla dem som här under fyra sekler fick sin sista viloplats.
Vid evighetens brunnar står livets träd i blom


Kyrkor och kyrkogårdar i Uddevalla och Bäve

Uddevallas kyrkor "S. Annes Kircke" har legat på denna plats sedan tidigt 1500-tal. De första kyrkorna var av trä och förstördes vid de många stadsbränderna. Efter branden 1644 bestämde man sig för att bygga en kyrka i sten, som skulle stå emot eventuella bränder. Stenkyrkan stod klar 1656 och var intakt ända fram till stadsbranden 1806. Då lades hela staden i aska och kyrkan blev svårt skadad. Taket och inredningen brann men de tjocka stenmurarna stod kvar. På dessa byggdes sedan nuvarande kyrkan upp och kunde invigas i december 1811.

Kyrkogården vid Uddevalla kyrka var i bruk från 1500-talets början. De välbärgade stadsborna kunde sedan 1656 köpa gravplatser inne i kyrkan. Några av de hällar som täckte gravarna finns bevarade och är uppsatta på S:t Mikaelskapellet. Från 1809 begravdes Uddevallaborna på den nya Norra kyrkogården.

Bäve gamla sockenkyrka "S. Michaels Kircke" låg bara några hundratal meter från Uddevalla kyrka, vid Jörgens gränd i nuvarande kvarteret Dyrhaven på andar sidan Bäveån. Bäve kyrka var av sten och byggd på 1100-talet. Den användes fram till slutet av 1500-talet. Vid sin visitation 1594 fann biskop Jens i Oslo att kyrkan var så förfallen att den måste rivas. Bäveborna fick i stället "stolerum" i Uddevalla kyrka.

Kyrkogården vid Bäve kyrka fanns i 700 år och togs ur bruk först 1810. På 1690 års karta anges området vara "Gammal Kjöregård" och på 1783 års karta står "Kyrkogård för Lands Församlingen och de Fattiga". Bäveborna fick 1812 sin nya kyrkogård, Östra Kyrkogården.





20 april 2012

Nu ska det bli konst i vår stad!

Bohusläningen och Uddevalla Energi har anordnat en konsttävling i syfte "göra Uddevalla vackrare" genom att låta uddevallabor bidra med konst till 15 elskåp som står runt om i stan. Roligt! var min första tanke, men glädjen var kortvarig när jag insåg att själva processen för inlämning och röstning är förbluffande orättvis.

Röstningen pågår nämligen parallellt med inlämningstiden. Det krävs inte mycket för att man ska inse att ju tidigare man lämnar in sitt bidrag, desto mer exponerat blir bidraget. Den som lämnar in sista dagen har föga chans att vinna. Ska det verkligen vara så här? Är det en rimlig tävling om man kan straffa ut sig själv bara genom att följa tävlingsreglerna?

Men, kanske någon säger, det finns ju fortfarande chans att vinna juryns hederspris, oavsett när man lämnar in sitt bidrag. Sant, men det påverkar inte det faktum att röstningsprocessen är helt skev.

Jag kan inte låta bli att undra om inte de märkliga tävlingsreglerna har med den annalkande sommaren att göra. Vernissagen är planerad till sista maj, lagom innan sommarlov och semester tar vid. Var det kanske så att Bohusläningen och Uddevalla Energi ansåg att de inte kunde låta tävlingen dra ut på tiden, då kanske nyckelpersoner redan planerat sin ledighet?

Oavsett anledning är situationen den samma; man har anordnat en tävling som inte kan vinnas genom att bara följa reglerna. Då får man ta till med andra knep. Som att göra reklam för sig bland vänner på Facebook eller på jobbet. Nyckeln till framgång verkar vara lobbyism, och konsttävlingen riskerar övergå i en popularitetstävling.

Men nu ska jag inte vara sådan. Trots allt finns det mycket positivt med tävlingen. Om inte annat skulle det kunna vara grunden för en öppen diskussion om vad som är konst - denna evighetsfråga!

Tittar man på bidragen inser man nämligen att definitionen verkar vara lika vid som havet är blött. Barn som kluddat någon figur, ambitiösa målningar på canvas, hafsverk gjorda i valfritt ritprogram, försök till humor och samhällssatir, snabba skisser med ritpennor, ord, mastodontprojekt. Är allt detta konst? Vad är inte konst i så fall? Var går gränsen?

En sak jag reagerade på när jag läste om gymnasielever som är i full färd med att måla bidrag, var en av eleverna som sa: "Det är kul om det blir konst i stället för klotter på elskåpen."

Klotter är alltså inte konst. Klotter är, enligt Wikipedia, allt som skrivs, målas eller sätts upp olovligt. Om jag skulle måla en bild och sätta upp den på första bästa elskåp jag ser, så skulle bilden vara klotter och jag skulle göra något olagligt. Om jag skulle skicka in bilden till tävlingen och har den goda turen att vinna, så skulle bilden inte längre vara klotter eftersom den är uppsatt med de rätta tillstånden. Bilden är densamma. Det är bara offentliggörandet och uppsättandet som är annorlunda.

Begreppet 'konst' har med andra ord inte något med innehållet att göra, utan med omständigheterna kring verkets framförande. Frågan är, varför vore en godkänd, gräslig bild roligare att titta på än en jämförelsevis vacker, icke-godkänd bild? Varför får vissa människor rätt att antasta våra sinnen, medan andra inte får det?

Det verkar som att jag återkommer till samma slutsats oavsett hur jag försöker vända och vrida på det: Det är de som äger de fysiska tingen i vår stad som bestämmer. Äger du en fasad har du rätt att visa upp (i princip) vad som helst. Konst skapas av de som äger. Till syvende och sist handlar det ändå inte om att du ritat eller målat en fin, rolig, tankeväckande, lockande, provocerande, lysande eller inspirerande bild. Innehållet spelar mindre roll när någon väl bestämt sig för att sätta upp lite 'konst'.

Lycka till, alla som medverkar i tävlingen.

18 april 2012

S4L - keeping it real i Uddevalla centrum


"Ceep it real is a full time job!"

Grammatik- och stavfel eller märkligt stilgrepp? Svårt att avgöra ibland.

Det är fint med hjärtan.