Kort och vacker gata

Det ser nästan ut som två helt olika gator. Kanske beror det på ljuset? I vilket fall som helst blir jag glad bara av att se Jocob Trahnsgatan, och, som jag sagt tidigare, den gör sig bäst på sommaren.

Sommarmorgon på söder

Nej, jag är fortfarande inte särskilt förtjust i den vita kolossen som byggts upp på söder. Och tänk, den tvingade bort flera träd också...

Små men vackra

Jag förundras ständigt över hur förtjusande vår omgivning är. Ibland behöver man kanske bara stanna till och böja sig ner för att upptäcka det. Som här, vid en helt vanlig trottoarkant.

Piano för alla

Jag är fortfarande på min märkliga semester, men vi ska se om jag inte kan komma igång så smått...

Ett initiativ som jag verkligen gillade under Uddevallakalaset var pianona som fanns tillgängliga för alla att spela på. Det är en så underbar tanke, och jag önskade hett att jag skulle få uppleva att någon av flanörerna satte sig ner och plinkade fram en hel mini-konsert i sin glädje över att plötsligt ha fått ett instrument, en scen och en publik. (Jag hörde faktiskt en modig själ spela på Kungsgatan helt kort. Tyvärr reste han sig upp och gick så snart jag kom närmare.)

Som sagt, jag var inte på kalaset särskilt mycket, och inte under de populära tiderna heller, så jag vet egentligen inte hur pianoprojektet föll ut. Men jag hoppas att det var ett uppskattat inslag, och att det inte var plågsam musik som fick någon att göra sönder pianot på Järnbron...

Varför jag inte spelade själv? Tja, för att jag anser att jag inte är i närheten av att kunna spela något vettigt, mina högtflygande drömmar till trots. Och så är jag nog alldeles för blyg.

Stämningsbild från Uddevallakalaset - på en opopulär tid.