29 juli 2012

Så var Uddevallakalaset slut

Mina besök till Uddevallakalaset blev korta och tämligen oengagerade. Jag vet inte vilken musikalisk underhållning jag lyckades pricka in, men jag vet att det höga ljudet från scenen utanför Gallionen gjorde det obehagligt att gå förbi.

Dagtid såg det ut som vilken vanlig Fjordfestival/ambitiös City-torsdag som helst. Knallar längs Kungsgatan är charmigt, men jag tyckte det var lite trist att det fanns minst tre säljare (varav två väldigt nära intill varandra) med mycket liknande sortiment. Med knallar på gatorna kan man också få det att verka mer folktätt i och med att gångbanan blir snävare, och det ökar ju på festkänslan.

Jag var inte ute tillräckligt sent under någon av dagarna för att uppleva serveringsområdet och den tillhörande "kalaspengen", men jag har hört att det inte var ett enbart uppskattat initiativ, då området var... tja, gamla vanliga Kungsgatan, och vissa faktiskt bara var ute efter att gå förbi. Jag förstår att man ville dra in lite pengar för att finansiera hela kalaset, men jag undrar om det inte hade varit trevligare om man tagit emot frivilliga donationer under hela dagarna istället? Ibland måste man lita på att folket vill betala för att gå på kalas, även om inget tvingar dem. Säg "betala, annars blir det inget kalas nästa år", så får vi äntligen veta exakt hur mycket uddevallaborna och våra ärade gäster uppskattar festen.

"Barn parken" hade jag ingen som helst anledning att besöka, men varför inte ta lite betalt av barnfamiljerna också? Det verkar ju som att de är de enda som kan besöka kalaset, ta del av roliga aktiviteter, och inte betala något alls (vi andra får snällt köpa något för att ha riktigt kul).

Ett besök på stan morgonen efter såg också ut som vanligt efter en folkfest. Gatorna hade nya fläckar efter utspilld dryck, urin och spyor, och skräp gled fram och tillbaka mellan husen, i en imitation av personerna som lämnat dem efter sig. Den dagen vuxna, glada människor kan hålla rent efter sig, blir dagen då jag slutligen blir förvånad på riktigt.

Det vore roligt att se handlarnas försäljningssiffror under dessa dagar jämfört med vanliga dagar. Det vore roligt att se vem som tjänat mest på det, och vem som tjänat minst. Det vore också roligt att få siffror på hur många kalasbesökare som fått ett bättre intryck av stan, och planerar hänga där oftare från och med nu. För det är väl det vi vill ha egentligen - ett populärare, mer välbesökt centrum?

24 juli 2012

Smaskiga sommarpromenader


När jag är på promenad i sommartider, så är bland det bästa att råka snubbla över ett snår med vackra, mogna, delikata bär. Solvarma hallon slår det mesta, och framkallar genast sommarkänslor och tacksamhet till livet.

Visst, en del människor tycker det är äckligt att äta hallon som växer mitt i stan (Tänk om någon pissat på dem!), men när hallonen lockar lysande röda i sina buskar, så är någon annans piss i regel det sista jag tänker på.



14 juli 2012

Uddevallabon tar (ofrivillig) semester

Ett antal omständigheter har gjort att det blivit svårare för mig att uppdatera bloggen. Därför har jag tvingats inse att jag inte heller kommer att kunna göra det lika ofta som jag hade velat. Så istället för att stressa över detta faktum, har jag bestämt mig för att helt enkelt sakta ner under den närmaste perioden.

Jag antar man skulle kunna säga att jag tar semester.

Det betyder dock inte att det kommer att vara helt tyst här. Då och då, när jag får möjlighet, kommer jag att lägga upp något nytt, det lovar jag.

Jag vill också passa på att önska alla mina läsare en riktigt härlig sommar!

05 juli 2012

Det har varit tomt ett tag nu, men...


Jag fantiserade länge om att en dag få se parkeringen helt tom. I och för sig är den avstängd, och det är ju inte lika häftigt som om den varit öppen och tom, men jag nöjer mig med det som erbjuds i den här fallet.


Och som av en slump har de mindre gatorna runt den stängda parkeringen varit ovanligt fulla av parkerade bilar de senaste veckorna...

Sommarhimmel



01 juli 2012

Länsstyrelsen säger nej till bostäder på Oljeberget. Eller: 'En saga om tillit och politik'

Länsstyrelsen säger nein till bostäder i Skeppsviken/på Oljeberget, med motivering att Uddevallas hamnaktiviteter är såpass viktiga - och farliga - för att det inte ska vara lämpligt att bo nära dem. Detta avskräcker inte kommunledningen, som bestämt sig för att överklaga till regeringen. Allt detta enligt Bohusläningen i går.

Politikerna vill ha bostäder på Oljeberget för de vill att det ska bli det mest "exklusivt" placerade bostadsområdet i Uddevalla. Samtidigt pratar man om att vi måste ha fler hyresrätter för att "klara inflyttningen". Det är ingen hemlighet att kommuner i allmänhet, men Uddevalla i synnerhet, allra helst vill se inflyttade som har råd och intresse av att bo i just det mest exklusiva bostadsområdet som finns, och förmodligen tänker politikerna sig att ett bostadsområde som Oljeberget skulle kunna vara det lockbete som får bägaren att rinna över av lust att bo i Uddevalla. Därför, tror jag, fortsätter de strida.

Och det är väl inget fel i sig. Politikernas uppgift är trots allt att jobba för kommunens utveckling och välstånd.

Det som fascinerar mig är att man inte har någon tilltro till våra myndigheter, i det här fallet Länsstyrelsen.

Länsstyrelsens uppdrag är bland annat att "tillvarata och arbeta för både enskilda människors och samhällets intressen," och bland deras arbetsuppgifter finns sådant som "regional tillväxt, infrastrukturplanering, hållbar samhällsplanering och boende, skydd mot olyckor samt krisberedskap och civilt försvar" och "naturvård samt miljö- och hälsoskydd". Med andra ord, de jobbar med bostadsbyggnadsfrågor dagligen.

Mycket i vårt samhälle baseras på tillit. Vi måste lita på att vår tandläkare kan utföra sitt jobb. Vi måste lita på att busschauffören inte är full eller sömnig. Vi måste lita på att dagispersonal och lärare inte är sadister. Vi måste lita på att restaurangpersonalen sköter hygienen i köket. Vi måste lita på att domstolarna dömer rätt.

Och vi måste lita på att våra politiker inte agerar utifrån egen vinning i första hand.

Det innebär också att vi måste lita på att Länsstyrelsens experter klarar av att göra sakliga bedömningar.

Om kommunen överklagar och regeringen beslutar att Oljeberget visst får bebyggas med bostäder, vad skulle det innebära? Skulle det betyda att Länsstyrelsens experter hade fel, eller skulle det betyda att regeringen helt enkelt inte har samma intressen som Länsstyrelsen? I så fall, vems intressen är viktigast? Eftersom systemet är uppbyggt på så sätt att man ska överklaga till regeringen, antar jag att Sverige anser politikernas intressen väger tyngst.

Än en gång måste vi lita på att politikerna fattar det beslut som är bäst efter att allt tagits med i beräkningarna. Som bekant kan politiker vara av väldigt olika åsikt när det gäller vad som är 'bäst' för folket, så vem kan med säkerhet säga att partipolitik inte vunnit över säkerhet och miljö?

Återigen, vi måste ha tillit.

Vi måste lita på att de beslut som tas är de rätta.

Jag hör ofta folk som säger att de inte litar på att våra kommunpolitiker gör sitt jobb särskilt väl. Ändå sitter politikerna kvar, flera mandatperioder i sträck, och kan kalla sig för 'förtroendevalda' trots att de inte haft medborgarnas förtroende på ett bra tag. I slutändan är det väljarnas uppgift att sålla ut agnarna från vetet. Likgiltighet på valdagen och inför val gynnar trots allt bara de sittande politikerna.

Det kommer att bli intressant att se om regeringen väljer att lita på Länsstyrelsen förmåga att göra sitt jobb, eller om inte heller regeringen har tillit till de utbildade och erfarna "sakkunniga" som sitter i vårt lands kunskaps- och tillsynsorganisationer. Och vad skulle det säga om vårt samhälle?