20 april 2012

Nu ska det bli konst i vår stad!

Bohusläningen och Uddevalla Energi har anordnat en konsttävling i syfte "göra Uddevalla vackrare" genom att låta uddevallabor bidra med konst till 15 elskåp som står runt om i stan. Roligt! var min första tanke, men glädjen var kortvarig när jag insåg att själva processen för inlämning och röstning är förbluffande orättvis.

Röstningen pågår nämligen parallellt med inlämningstiden. Det krävs inte mycket för att man ska inse att ju tidigare man lämnar in sitt bidrag, desto mer exponerat blir bidraget. Den som lämnar in sista dagen har föga chans att vinna. Ska det verkligen vara så här? Är det en rimlig tävling om man kan straffa ut sig själv bara genom att följa tävlingsreglerna?

Men, kanske någon säger, det finns ju fortfarande chans att vinna juryns hederspris, oavsett när man lämnar in sitt bidrag. Sant, men det påverkar inte det faktum att röstningsprocessen är helt skev.

Jag kan inte låta bli att undra om inte de märkliga tävlingsreglerna har med den annalkande sommaren att göra. Vernissagen är planerad till sista maj, lagom innan sommarlov och semester tar vid. Var det kanske så att Bohusläningen och Uddevalla Energi ansåg att de inte kunde låta tävlingen dra ut på tiden, då kanske nyckelpersoner redan planerat sin ledighet?

Oavsett anledning är situationen den samma; man har anordnat en tävling som inte kan vinnas genom att bara följa reglerna. Då får man ta till med andra knep. Som att göra reklam för sig bland vänner på Facebook eller på jobbet. Nyckeln till framgång verkar vara lobbyism, och konsttävlingen riskerar övergå i en popularitetstävling.

Men nu ska jag inte vara sådan. Trots allt finns det mycket positivt med tävlingen. Om inte annat skulle det kunna vara grunden för en öppen diskussion om vad som är konst - denna evighetsfråga!

Tittar man på bidragen inser man nämligen att definitionen verkar vara lika vid som havet är blött. Barn som kluddat någon figur, ambitiösa målningar på canvas, hafsverk gjorda i valfritt ritprogram, försök till humor och samhällssatir, snabba skisser med ritpennor, ord, mastodontprojekt. Är allt detta konst? Vad är inte konst i så fall? Var går gränsen?

En sak jag reagerade på när jag läste om gymnasielever som är i full färd med att måla bidrag, var en av eleverna som sa: "Det är kul om det blir konst i stället för klotter på elskåpen."

Klotter är alltså inte konst. Klotter är, enligt Wikipedia, allt som skrivs, målas eller sätts upp olovligt. Om jag skulle måla en bild och sätta upp den på första bästa elskåp jag ser, så skulle bilden vara klotter och jag skulle göra något olagligt. Om jag skulle skicka in bilden till tävlingen och har den goda turen att vinna, så skulle bilden inte längre vara klotter eftersom den är uppsatt med de rätta tillstånden. Bilden är densamma. Det är bara offentliggörandet och uppsättandet som är annorlunda.

Begreppet 'konst' har med andra ord inte något med innehållet att göra, utan med omständigheterna kring verkets framförande. Frågan är, varför vore en godkänd, gräslig bild roligare att titta på än en jämförelsevis vacker, icke-godkänd bild? Varför får vissa människor rätt att antasta våra sinnen, medan andra inte får det?

Det verkar som att jag återkommer till samma slutsats oavsett hur jag försöker vända och vrida på det: Det är de som äger de fysiska tingen i vår stad som bestämmer. Äger du en fasad har du rätt att visa upp (i princip) vad som helst. Konst skapas av de som äger. Till syvende och sist handlar det ändå inte om att du ritat eller målat en fin, rolig, tankeväckande, lockande, provocerande, lysande eller inspirerande bild. Innehållet spelar mindre roll när någon väl bestämt sig för att sätta upp lite 'konst'.

Lycka till, alla som medverkar i tävlingen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar