Helgen bjöd på underbart höstväder, och vad passar då bättre än att stiga upp på Uddevallas högsta berg? Även om höstdimma är fint i sig, så hjälper den inte till när man vill titta på utsikten. Men det spelar ingen roll. Att komma upp på ett berg kan aldrig vara en besvikelse. Även om det innebär att jag måste känna mig stel och feg på vägen.
Hädanefter måste jag ta mig upp på Sockertoppen oftare än en gång varje decennium.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar