Stadens väggar

ICA Spara och utsikt, sedd från Elsebergsgatan.

 Jag har inte alltid det bästa lokalsinnet. Ibland briljerar jag, men det är oftast efter att ha studerat kartor och vägnät en stund. Därför fascineras jag gång på gång av utsikter som den i bilden. En massa hus jag aldrig tycks ha sett tidigare. Delar av Uddevalla som jag kan se varje dag, men som ändå känns högst abstrakta.

Samma sak med alla underbart gröna kullar som omgärdar Uddevalla och som skymtar över bebyggelsen i bilden. Var ligger den skogen? Vad heter det berget? För det måste ju vara ett berg av något slag. Ibland drömmer jag om att sätta kurs och helt enkelt gå tills jag når det. Jag tänker mig att utsikten därifrån måste vara ännu mer betagande än den är här nerifrån, men med den skillnaden att jag skulle känna igen det stadslandskap som breder ut sig framför mig.

Uddevalla ligger i en dal, det vet alla som velat cykla åt valfritt håll från centrum. De gröna väggarna runt staden känns hemtrevliga och trygga. Det insåg jag efter att ha jämfört känslan i Göteborg med den här hemmavid. Även om det uppenbart finns många skillnader mellan städerna så var det väggarna jag insåg jag saknade. "Jag känner mig inte hemma i Göteborg, för jag vet inte var staden slutar" hörde jag mig själv säga till en bekant en gång som frågade varför jag inte hade övervägt att flytta dit. Jag kände mig rätt småstadsaktig, men samtidigt stämde det ju. Jag älskar Uddevallas höga väggar, och jag vet att jag kan finna ro när som helst bara genom att spana bort mot horisonten och de trogna trätopparna.